Två kvällar i rad har vi förvånats av att hundarna skällt ilsket och "dansat krigsdans" runt flaggstången. Självklart ropade jag in hundarna som motvilligt kom travandes in i huset. När jag gick för att se efter vad det var som orsakade sådan uppståndelse såg jag att det var en liten igelkott som kurat ihop sig i skyddsställning och gav ifrån sig lustiga höga "bultande" ljud. Jag funderade först på om jag skulle flytta igelkotten till en säkrare plats där den kunde vara ifred från skällande hundar. Men eftersom jag är livrädd för ormar och Igelkottar äter sådana (har jag hört) så hoppas jag nog att den bor kvar här, skällande hundar till trots! Samma visa var det nästa kväll. Fast då var bara husse hemma. Men då visade det sig att igelkotten varken var hundrädd eller människorädd egentligen. (Hade nog blivit vän med hundarna nu) Å Roger fick t.o.m klappa honom på nosen! Nu återstår bara att se om han kommer hit ikväll igen, våran nattliga gäst. I såfall ska jag nog ställa ut lite mjölk till honom, eller vad det nu är man brukar ge dom. 
har vi riktigt tur kanske det blir en hel igelkotta-familj som tultar omkring i trädgården och håller alla otäcka ormar borta. Tror att han ska få heta Igor, om han kommer tillbaka alltså...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar