Jill Johnson var lika vacker i verkligheten och hon sjöng precis lika bra live som på skiva. Det var en härlig helkväll helt enkelt.
På vägen hem somnade jag så fort vi satt oss i bilen (inte jag som körde som tur var) och vaknade inte förrens vi var hemma igen så hemfärden gick väldigt fort för min del.
I morse däremot lyckades jag försova mig rejält (detta händer ungefär en gång i halvåret) så jag kom till jobbet 45 min senare än jag skulle. Men det var ingen som blev sur, tror jag...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar