Har nyss kommit tillbaka efter att ha spårat i skogen med Chico & Amigo. Men vilken skillnad det är på att spåra i mörker...Lilla mysiga "hemma skogen" blir plötsligt förvandlad till en stor mörk spökskog med konstiga ljud och ögon som glimmar hotfullt.
Nu var det ju inte helt mörkt för jag hade faktist en pannlampa men det gör nästan det hela ännu lite läskigare, att man ser allt som i en ljus-tunnel och det när som helst kan dyka upp någon konstig figur mitt framför en.
Chico var förste hund ut att spåra och han skötte sig fint. Med(viss) hjälp från matte så hittade han sin burk som han krafsade på för att markera sitt fynd!
Stackars Amigo fick snällt sitta och vänta vid ett träd, jag tror inte att han uppskattade att sitta där själv i mörkret för då och då utstötte han små ynkliga piip. Men när det väl var hans tur så klarade han också uppgiften hyfsat eftersom han tog det lite lugnare nu när det var mörkt.
Efteråt kunde vi pusta ut och alla var glada att lämna"spökkogen" och bege sig hemmåt mot det trygga och numera upplysta huset:-)
Eftersom Emma visade lite vårtecken i form av snödroppar häromdagen så får jag väl visa att vi inte är långt efter här i Johannishus heller;-)
oj, glömde ju skriva att Chico nu är anmäld till viltspår-kurs i vår. Ska verkligen bli spännande att se hur det går där...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar