Hela jag kommer i total obalans av det här knäppa, konstiga väderet. Man vet liksom inte vilken sinnesstämning man ska befinna sig i. Är det befogat att bara få vara hemma, sitta och mysa med en kopp te och en bra bok eller måste man vara ute i det fina vädret ivrigt sysselsatt med något viktigt göromål??
Ena stunden är det strålande solsken och man tänker att-japp, idag ska vi iväg och köra agility så det ryker, men i nästa stund blir himmlen aldeles mörkgrå och regnet bara vräker ner-nehe, då stannar vi inne å bara myser. Har just ställt in mig på det och ser riktigt fram emot en skön hemmakväll- när solen tittar fram igen och vips så blir himmlen ljus och fin som en riktig sommardag...Jag blir helt knäpp av att hålla på och ändra i mina tillstånd, det blir liksom härdsmälta i systemet av det här flippandet.
Jag har just insett att jag är en vädermänniska. Jag styrs helt klart av vilket väder det är för tillfället. Å just nu är jag jättetrött av att behöva ställa om mig hela tiden.
Är det någon mer som känner igen sig?
Nu jädrar är det fint väder igen så nu sticker vi till agilityn fort som attan innan vädret hinner ändra sig igen, annars får jag bara dåligt samvete av att sitta inomhus!
onsdag 9 maj 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
jag kan nog hålla med dig till viss del. fast å andra sidan brukar jag inte då så dåligt samvete av att inte göra nått vettigt. det är ju min vardag. kul att det går bra med hundträningen! för mig går det sådär för tillfället. hoppas på att pompe har nån slags tvåårskris o blir vråltaggad på träning såfort den e över! ha det så bra!!
Skicka en kommentar